...brukar det ju heta.
Igår så var det sedvanlig middag hemma hos svärföräldrarna. Innan vi åkte hemifrån var jag och hämtade allas vår lilla gris, Tyke. Han skulle ha fått vara ensam hemma annars och som jag sa till hans matte: det är bättre att han slipper vara ensam när det börjar smälla än om han skulle vara ensam hemma och kanske få panik.
Han skötte sig jättebra. Strax efter 21 var han och jag ute på en promenad och det var jätteskönt.
Sen efter tolvslaget låg dimmorna täta över Storvreta....i alla fall där vi var. Röken låg så tätt att man nästan trodde att det var dimma ute.
Efter fikat mitt i natten lade jag mig halvt på golvet och pratade med suckarnas expert. Det var då det liksom sög till i ryggen och nu gör det ganska ont i vissa lägen. Det gäller bara att undvika att böja sig så men det är inte alltid så lätt. Glömmer man bort sig så blir man ganska bryskt påmind.
