Powered By Blogger

tisdag 13 september 2011

Blev lite orolig....

.....när jag tittade ut för en stund sedan. Det var så fint regn att det såg ut som snö....WTH, men det var regn så ni kan vara lugna. Sådan typ av regn som gör att man blir dyngsur ganska snabbt. Då var det ju tur att jag tog min regnjacka idag.....min alldeles egen regnjacka. Behöver ju inte använda J´s längre som var väldigt mycket för stor.
Annars är det en lugn dag med tillhörande pissväder. Lite smått förkyld men det är inget annat att vänta, det är ju den tiden på året då man i regel är konstant förkyld. Får ta den symptomlindande medicinen som jag köpte i USA när jag kommer hem. Piller modell jävligt stor med det funkar faktiskt.

Har kommit igång med bokslutet som jag hoppas ska gå lite smidigare denna gång. Men vi har ju fortfarande inte fått lönen för augusti, så man vet aldrig hur detta ska sluta.
Det blir väl som med SAAB, konken!
Min ombudsman på Unionen skulle prata dels med det andra facket som är inblandat här och sedan med juristerna....så det kanske bara går åt ett håll.
Jag kände i går att den psykiska stressen börjar komma i fatt mig. Var helt slut i skallen och glömde saker hela tiden. Nog för att jag är begåvad med lite taskigt minne, men så där illa brukar det inte vara.

Kanske man blir hämtad i dag med, who knows.....om inte annat så skulle J vänta vid bussen hemma.
Vi ska skicka tillbaka lite saker till en postorderfirma och det måste göras från den butik som naturligtvis inte ligger i den ända av Storvreta där vi inte bor.
Man kan ju alltid hoppas på att bilen kommer att stå utanför när jag slutar. Jag messade och frågade / sa att om det spöregnar kunde det vara bra om han kunde komma å hämta......

Annars då....? Skulle behöva sitta å ringa runt lite på jobb men måste sitta med detta förbannade bokslut.
Tänk en heldag hemma där man kunde sitta å ringa runt och sedan sätta sig i soffan med en stor kopp te och boken jag håller på att skriva. Jag har ju "fallit tillbaka" och sitter med pennan istället för att skriva på datorn.
Men det är något visst med att skriva för hand. Vi får väl se hur lång den blir, det vet jag aldrig på förhand.