Powered By Blogger

lördag 31 oktober 2009

Bu!!!!

Blev ni rädda nu?
Nej, bara skojade lite.
Det är en sådan tid nu på året där de flesta minns sina döda nära och kära. För min del är det farfar och mormor.
Farfar får jag se till att hälsa på snart, inhandla ett gravljus och åka ut till minneslunden på Berthåga Kyrkogård. Ska fråga J om vi kan stanna till där när vi ska handla nästa gång. Det ligger liksom på vägen.
Med mormor är det nog lite värre. Hon ligger i familjegraven vid Gottröra kyrka....liten bit att åka.
Får nog inte J att svänga förbi där....synd.
Farfar dog för femton år sedan. Det går så fort. Men jag kommer ihåg den dagen som det vore i går.
Jag hade precis slutat nian. Mamma och pappa jobbade fortfarande innan semestern.
De ringer från sjukhuset och frågade efter mamma eller pappa; "De jobbar båda två fortfarande".
Då visste jag vad det gällde. Farfar var på väg bort. Stunden efter kom mamma hem, jag sa att de ringt och hon tog en taxi upp till Ackis.....hon var först dit och hann inte fram. Då var han redan borta.
Den fredagen hade mamma lovat mig att vi skulle gå och se Polisskolan 7 på bio....trots farfars bortgång höll hon vad hon lovade. Det var ett bra beslut....få lite annat att tänka på för en stund.
På begravningsfikat, senare på sommaren, ute på Stabby Prästgård, kände jag att farfar fanns med oss....det var en underlig känsla men samtidigt lugnande..... Han satt där uppe och tittade ner på alla oss som ville ta adjö av honom.

Mormor....*rys*. Den 2 september 2000.Fast då hade hon redan funnits på avd 30 på Ackis i nästan en vecka. Hon rasade ihop på måndagen, av ett hjärtstopp. Ambulanskillarna fick visserligen i gång hjärtat men då hade hjärnan redan varit utan syre för länge.
Hon låg i respirator fram till onsdagen, då mamma och moster tog beslutet att koppla bort den.
Hon skulle aldrig vakna igen. På lördagen var det slut.
Den dagen hon rasade var jag på väg hem för att tvätta då J ringer ovh frågar vart jag är.
Han hämtade mig på Dragarbrunn och skjutsade upp mig till pappa som var hemma. Detta var han tillsagd att göra av sitt inre befäl. Det tackar jag vederbörande för än i dag.

När mormor gått bort skrev jag i dagboken något i stil med att "...nu sitter mormor med morfar (han gick bort -84) och Gottfrid (mormors sambo som gick bort -93) och spelar kort....Farfar fanns med där han med".....


Så nu minns vi alla döda, kända som okända. Jag kopplar mest till Estonia som sjönk samma år som farfar gick bort, den 28/9 1994.
Men även Tsunamins offer, WTC, Max och Saga (Arboga), Anna Lindh, Kjelle (kollega till mina föräldrar och J som blev trafikdödad, kommer dock inte i håg vilket år...).
Det finns många som dött alldeles för tidigt och som fått lida alldeles för mycket i onödan.

Jag tänder ett ljus för er alla